German Painter, 1785-1841 Painter, draughtsman and lithographer, brother of Heinrich Olivier. The brothers' mother was a court opera singer in Dessau, and Ferdinand's later interest in the German medieval and Nazarene styles owed much to the intellectual climate at the Anhalt-Dessau court, where Leopold III Frederick Francis, Prince of Anhalt-Dessau, had been the first German prince to introduce the Gothic Revival style. Olivier took up drawing in 1801-2 under the tuition of Carl Wilhelm Kolbe and the engraver Johann Christian Haldenwang (1777-1831). In 1802-3 he accompanied his father to Berlin, where he studied woodcut techniques under Johann Friedrich Gottlieb Unger (1755-1804) and may have attended August Wilhelm Schlegel's lectures on belles-lettres and art. It was here, at the latest, that he discovered Herzensergiessungen eines kunstliebenden Klosterbruders (Berlin, 1797) by Wilhelm Heinrich Wackenroder and Ludwig Tieck, and the latter's Franz Sternbalds Wanderungen (Berlin, 1798), two books of vital significance for the painting of the Romantic era. Having decided to make art their career, Ferdinand and his brother Heinrich spent two years (1804-6) in Dresden, where they copied the works of Ruisdael and Claude Lorrain in the art gallery during the summer months. Ferdinand also took lessons from Jacob Wilhelm Mechau (1745-1808) and Carl Ludwig Kaaz, both painters of idealized landscapes, and he was probably introduced to the work of Philipp Otto Runge and Caspar David Friedrich by Friedrich August von Klinkowström (1778-1835), a friend of Runge. In June 1807 Ferdinand's excellent knowledge of French led to his appointment as embassy secretary in Paris, where Heinrich soon joined him. However, after just a few weeks he gave up his diplomatic career in order to devote himself to a study of the Musee Napoleon, which at that time housed art treasures pillaged from all parts of Europe. Ferdinand and Heinrich jointly produced three paintings for Leopold III Frederick Francis of Anhalt-Dessau: a portrait of Napoleon on Horseback (c.1809; W?rlitz, Schloss), and a Last Supper and Baptism (1809-10; Werlitz, Evangel. Ch.) for the Gothic Revival church in Werlitz. Although these last two were supposed to be copies after the 'old German school', the Olivier brothers in fact used 15th- and 16th-century Dutch and Flemish models to create original compositions. At the end of 1809 they returned to Dessau.   Related Paintings of Ferdinand Olivier :. | Besuch bei einer Dame | The Martyrdom of St.Agnes | Harvest Scene | The Pont de la Tournelle | varthan |
Related Artists:
Pierre-Nicolas Legrand
(Pont-l'Éveque, 1758 - Bern, 1829) was a French painter. Pupil of Descamps at the ole des Beaux-Arts de Rouen, along with Beljambe and Lequeu, Legrand won a second extraordinary prize in drawing, aged only 15. In 1782, he went to the ole des Beaux-Arts de Paris. Circa 1794, Legrand de Serant departed for Bern, where he produced a variety of drawings for local notabilities and illustrated a novel by Isabelle de Charriere. Legrand de Serant was a member of the Academie de Lille.
Jose Gutierrez De La Vega
Spanish , 1791-1865
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).